Hem Annica Anders ca 9000 f.kr. -  år 2009
Långsele Annicas 
Gamla Kort 
Anders
Gamla kort
Vår Gästbok!
Födelsedagar Efterlysningar Anders tankar    
Annicas förstasida

Gå med i mina släktklubbar!
Johan Philipsson-Hildunen
och
Johan Laestadius

Slutet forum för diskussion om släkt
och annat som rör oss Gustafssöner,
Sundelinare, Eckeskogare och Högmän

Min släkt i bilder
Prästerna Sundelin i min släkt
AIP - akut intermittent porfyri i släkten
Intressanta släktingar
Efterlysningar
Gamla Kort

Porfyri i släkten

Bokmärken

Kring några släkter i Arjeplog  av Einar Wallqvist

Hur jag är släkt med Laestadius

Vampyrtro
Länkar
Om tandvårdsmaterial
Förekomst
Porfyriner finns i tårvätska och saliv
Galen kung?

Porfyri kommer av det grekiska ordet "porphyros" som betyder purpur. Skälet är att patienternas urin färgas röd under symptomatisk fas.

Ärftlighet

Akut intermittent porfyri är autosomalt dominant ärftlig. Om den ena föräldern har sjukdomsanlaget blir risken för såväl söner som döttrar att ärva det 50 procent. De barn som inte ärvt det sjukdomsframkallande anlaget får ej den enzymbrist som ligger bakom tillståndet. De kan ej heller föra släktens AIP-anlag vidare till nästa generation. Anlaget kan aldrig "hoppa över" en generation för att sedan uppträda hos barnbarn. Däremot är det många personer med sjukdomsanlaget som aldrig får några symtom på AIP. De förblir fria från attacker under hela livet och kan därför tro att de inte har ärvt anlaget. Risken att utveckla sjukdomen under livet kan vara beroende av var någonstans inom arvsanlaget skadan sitter. Vissa mutationer i PBGD-genen, t ex den som är vanligast i Sverige, ger upphov till större sjuklighet än andra.



Källa: Socialstyrelsen om Akut Intermittent Porfyri (AIP)

 

Förekomst

Sjukdomen finns över hela världen. Eftersom många anlagsbärare aldrig har haft attacker (latent AIP) finns det sannolikt ett stort antal personer världen över som inte fått diagnos. I de flesta länder är troligtvis förekomsten av anlagsbärare runt 1-2 per 10 000 invånare.

I Sverige, där porfyrisläkterna är väl kartlagda och mörkertalet relativt litet, finns idag cirka 1000 anlagsbärare registrerade. Den högsta förekomsten av AIP i Sverige, och världen, finns i Norrbotten och Västerbotten. Detta beror på ett sjukdomsanlag som ärvts i släkterna i trakten och bevarats där på grund av bland annat höga födelsetal och liten utflyttning. Idag är sjukdomen spridd över landet och är alltså ingen renodlad "norrlandssjukdom". I norra Sverige finns 468 personer med DNA-diagnostiserad akut intermittent porfyri. Av dem är 85 under 18 år.

Källa: Socialstyrelsen om Akut Intermittent Porfyri (AIP)

 

Hur jag är släkt med Laestadius

Far >>  
Christer Gustafsson
(1944 - 1998)
Farmor >>
Lena Sundelin
(1925 - 1959)
Farmors mor >>
Elsa Sundelin
(1907 - 1934)
Farmors morfar >>
Klas Sundelin
(1873 - 1949) Kyrkoherde nr 1 i Hörnefors AC
Farmors morfars far >>
Per Alfred Nikolaus Sundelin
(1838 - 1914) Kyrkoherde i Nora Y
Farmors morfars farmor >>
Chatarina Lovisa Grönlund
(1816 - 1884)
Farmors morfars farmors mor >>
Chatarina Agatha Öhrling
(1789 - )
Farmors morfars farmors morfar >>
Samuel Öhrl
ing (1747 - 1799) Kyrkoherde i Lycksele AC
Farmors morfars farmors morfars mor >>
Margareta Laestadia
(1707 - )
Farmors morfars farmors morfars morfar >> 
Johan Laestadius (1664 - 1730) Kyrkoherde i Silbojock BD
Farmors morfars farmors morfars morfars far >>
Johan Læstadius
(ca 1615 - 1697) Kyrkoherde i Arjeplog BD

 

Ur Västerbottens hembygdsföreningens årsbok

NYBYGGARE OCH BERGSMÄN OCH PRÄSTER

Kring några släkter i Arjeplog av Einar Wallqvist

Under min första tid i Arjeplog- för mer än fyrtio år sedan- fick jag då och då patienter med för mig oförklarliga buksmärtor, förlamningar och förvirringar. Man kände i socknen väl till denna mystiska sjukdom, ibland snabbförlöpande, ibland smygande. Man kallade den "släktsjukan" eller "tolvmanssjukan" enär den hade uppträtt med många fall i Tolvmansgården i Kasker.

Sjukdomen, porfyri, blev så småningom klarlagd och kan nu botas och är inte längre samma gissel som den en gång var för sockenborna. Den visade sig vara en ärftlig åkomma, och det gällde därför att försöka finna vilken släkt den följde.

Efter många trevande försök, många sammanställningar av anteckningar ur kyrkböcker- som då förvarades i Arjeplogs prästgård och icke ännu hade sänts ned till landsarkivet i Härnösand - lyckades jag till slut visa upp att det var i släkten Lestadius-Lestander och dess olika förgreningar som den förekom. Det blev en intressant forskning och så småningom var denna stora släkt och dess ättlingar inom socknen och långt därutanför klarlagd.

Vid ett tillfälle höll jag dock på att misslyckas med att få porfyrifallen samlade inom en släkt. En stor grupp syntes stå vid sidan av de andra. Denna härstammade från em man vid namn Jakob i slutet av 1600-talet, vars ättlingar är Holmströmarna i Kurrokveik. Men efter samtal med minnesgoda åldringar tillrättalades saken. Arjeplogs prästgård brann 1867 och då förstördes kyrkboken för åren efter 1826. Nu visade sig att en bonde vid den tiden före den förkomna kyrkboken var gift med en första hustru.

Hon dog emellertid under den anteckninglösa tiden, han gifte om sig och även hans andra hustru dog samma tid. Det var med henne han hade barn som efter 1867 var antecknade och därmed gick det att sammanföra de båda leden av släkten och att samla alla porfyrifallen "på en hand".

Jag kan dock här nämna att det några lappar som har porfyri utan i kyrkböckerna påvisbart samband med Lestadius avkomlingar. Men blodets sammansättning avgörs ju inte helt av anteckningar i kyrkbok. Och ett och annat erotiskt slarv har i alla tider förekommit även i lappmarken trots präster och andra myndigshetspersoners domderande försök att hålla moralen högt, bland annat genom förbud att införa brännvin. Vi får hålla för högst troligt att en och annan lappflickas telning hade porfyriblod i sina ådror. Med efterföljande uppträdande av sjukdomen.

Under detta forskande i kyrkböcker stod det snart klart att Arjeplog förr hade en mycket enhetlig befolkning. Frånsett lapparna, som också är stark sinsemellan besläktade, hörde den "svenska" befolkningen i stort till blott några mäns ättlingar.

Barn och barnbarn stannade här uppe, anlade nya gårdar, gifte sig inbördes, och befolkningen blev mycket homogen. Nasa Silvergruva började brytas tidigt på 1600-talet och från några gruvarbetare där härstammar till exempel släkterna Burman och Wallström. I viss mån kommer Zackrisson-Sundström släkten därifrån medan Mattsönerna härrör från Sorsele. Men de två mest kända släkterna från Nasafjällstiden är de prästerliga Fjellström och Lestadius. Från prästhem kommer Sundelinarna, men de är inte kvar i Arjeplog, och Winnbergarna vilka dock inkommit sent 1800-talet.

Den första undersökningen gällde alltså släkten Lestadius-Lestander med dess inom Arjeplog ännu spridda medlemmar. De härstammar alla från kyrkoherden Johan Lestadius i Arjeplog, född 1615.

Han var son till bonden Nils Olofsson i Lästa by i Ytterlännes socken i Ångermanland och tog sitt namn efter hemorten. Många av hans ättlingar blev präster och lärde och behöll namnet Lestadius. Medan de som stannade kvar som bönder och praktiska män i Arjeplog tog sig namnet Lestander. En gren av dessa blev klockare, son efter far ända fram till den sista klockaren David Lestander, född 1862 och död först 1932. Tidigare hade klockarna Lestander hemman i Laisvall fyra och en halv mil från kyrkbyn (där det nu är en känd gruva).Det störde tydligen inte att denne kyrkans tjänare bodde så avsides.

Någon Lestadius har vi nu inte bosatt i socken men namnet Lestander är däremot mycket vanligt, ja, till och med så vanligt att det funnit det lämpligt att överge sitt fina släktnamn i utbyte mot något modernare, i mitt tycke långt mindre välljudande.

Samtidigt med Johan Lestadius under Nasagruvans tid var kyrkoherde i Arjeplog var Erik Noreus kyrkoherde vid Silbojooks silververk. Han var född 1618 i Nora by i Ångermanland och tog sitt namn efter denna. Han var gift med en dotter till fogden över lappmarkerna Per Amundsson i Klumban vid Piteå som i sin tur var gift med en dotter till Olof Andersson Burman, tillika lappfogde och av den gamla Burmanssläkten. Denne är vitt spridd i övre Norrland och kom till Arjeplog med en gruvarbetare i Nasafjäll. Dennes efterkommande är nu bosatta litet varstans i socken.

Men Bur-männerna spriddes också över landet i övrigt. En namnkunning ättling är Margareta Terseria, kallad Stormon i Dalom, anmoder till en lång rad av våra lärde. Kyrkoherde Noreus` barn tog namnet Fjellström. Bland dem och deras ättlingar har vi ett stort antal framstående och lärde män, som betytt mycket för kulturerna i norra Sverige. Icke minst beryktad blev Herr Pehr, efter fadern kyrkoherde i Silbojook. Han ivrade för införande av kristendom i lappmarken och lär ha slagit ihjäl en tredskande lapp och bränt en annan på bål då han inte velat låta omvända sig. De efterkommande har dock lyckligtvis visat sig vara betydligt fridsammare.

Ett flertal av barnen till de första kyrkohedarna Lestadius och Fjellström gifte sig med varandra och från deras äktenskap härstammar en betydande del av gamla bondestammen i Arjeplog. Av Lestandrarna blev utom klockare, länsmänner, bosatta i Bergnäsudden, Kasker och Bougt. På den tiden behövde inte sådana betrodda män ha sin stationsort i själva kyrkbyn utan kunde sitta på sitt hemman långt ut i bygden. Det gjorde till och med gamle länsman Holmström i Bougt som blev 103 år och dog först 1917.

En dotter till kyrkoherde Per Fjellström, Justina, slarvade med en lapp som hette Storzackri. Deras son fick nybygge i Racksund och från honom härstammar alla dessa Per Zackrisson och Zackris Persson och så vidare som bott där och så småningom tog sig namnet Sundström efter det strömmande sundet.. De utgör nu en utbredd storbonde släkt. Även del Fjellströmar blev präster i Arjeplog. Den mest namnkunnige är nog Carl Johan Fjellström som först var officer på Jämtlands fältjägare men sedan blev kyrkoherde i Arjeplog 1823-1853. Enligt vad gamla papper berättar tog han med sig vanor från officerslivet till sitt muntra och gästfria hem i Arjeplogs prästgård.

Men dess bättre även en del vackra möbler som i den mån de är bevarade skall ingå i Arjeplogs samlingar. Hans pastorsadjunkt hette Petrus Lestadius, hav som skrev de berömda journalerna. I Fjellströms hem gästa Hougger, som skrev en reseskildring från sitt besök i Arjeplog och ritade intressanta litografier - som också skall ingå i Arjeplogssamlingarna. På en av dem ser man Petrus Lestadius predikande för lappar på Bartutefjället. En annan gäst var Höckert som i Arjeplog gjorde skisser till sina målningar från fjällvärden, Brudfärd på Hornavan och andra.

En av dessa skisser, till den berömda Lappkapellet, Lövskisser till sina målningar från fjällvärlden, Brudfärd på Hornavan och andra.. En av dessa skisser, till den berömda Lappkapellet, Lövmokks kapell, har återkommit från Frankrike till Arjeplogssamlingar.

Många Fjellströmare bor än i Arjeplog, ättlingar både till höger och vänster, En gammal fru som höll mycket på sina prästerliga anor påpekade alltid att namnet Fjellström stavas med e utom av de där till vänster ty de stava med ä! Intressant är att se vilken god kontakt prästfamiljerna i övre Norrland och även norra Finland hade med varandra.

Det var mycket vanligt med giftermål inom familjerna och prästerna här hade släktingar litet varstans som hos kyrkoherde Breninsulanus i Luleå, Sjöberg i Åsele, Gran i Nederkalix, Björkman i Kvikkjokk, Hollsten i Luleå och andra, alla verksamma långt bak i tiden.

Det är ytterligare några släkter som har starka grenar i Arjeplogs bondestam. Mathias Ersson, son till en klockare i Sorsele, inflyttade 1795 och gifte sig med Gertrud Lestander. Från honom härstammar de vitt spridda släkterna Mattsson och Davidsson, en del gifta med Wallströmar från Nasafjäll.En annan betydande släkt är Karlbergarna härstammade från den betydande hyttmästaren Abraham Karlberg, verksam under den tid major Stael von Holstein styrde Nasafjäll och byggde sin majorsgård vid Adolfström silvergruva. Abram var son till gruvfogden Karlberg som kom från Vaksala i Uppland.

Hyttmästaren skulle ha varit en drivande karl, för övrigt inte besvärad av de lagliga påbuden vare sig det gällde brännvinsköp eller hästaffärer med Norge. En dag under major Stael von Holstein bortvaro brann också silverhyttan i Adolfström, dock först sedan Karlberg lagt beslag på åtskilligt som fanns där. På så sätt blev den sekretär av ek räddad i vilken majoren förvarade Nasafjälls räkenskaper. Den tillhörde nu samlingarna i Arjeplog. Stael von Holstein var bror till den vittberömda madame Staels man. Jag vill gärna tro att i sekretären har förvarats någon biljett från henne. Ivrigt sökande i lådor och fack har dock inte givit resultat.

Sentida ättlingar till den livaktige hyttmästaren uppvisar emellanåt även de en värdefull aktivitet, dock får man säga av mer lagbundet slag.

Karlberg hade med sina båda hustrur. En Holmströmare från Kurrokveik och en Zackrisdotter från Racksund, 19 barn av vilka ett flertal gifte sig med ovannämnda Mathias Erssons 16 barn. Undra sedan på att det är ett starkt släktskap mellan olika familjerna av stor bondestam i Arjeplog, något både invecklat och roligt att utreda.

Man skulle kanske tro att dessa många släktband, dessa upprepade kusin giften skulle medföra mindre önskvärda försämringar av folkmaterialet, mentala rubbningar och mer. Men frånsett den här nämnda porfyrien föreligger inte något sådant. Visst finns det familjer med anhopning av särdrag men inte mer än vad man kan säga är normalt i en befolkning. Snarare har de kraftfulla och livsdugliga sexton- och sjuttonhundratalskarlar och - kvinnor som orkade med det hårda livet här lämnat efter sig en god avkomma med många resliga män och rejäla moror, överhuvudtaget ett starkt släkte med fast förankring i den lapplänska jorden och god förmåga att förvalta sin hemorts angelägenheter. Sentida och även utbredda släkter är Westerlundarna, Granströmarna och fler. Men nu har, genom stark inflyttning inte minst vid Laisvalls gruva befolkningen omskapats. Socken bebos inte längre till största delen av sinsemellan befrynade grupper, den lapska och den " svenska "Det är liksom inte någon ordning längre på befolkningsunderlaget.

Avskrivet av Margaretha Winnberg,  den 16 juli 1998

Vampyrtro

Några säkra förklaringar till vampyrtron finns inte. En ganska modern förklaring är sjukdomar, då framförallt en del blodsjukdomar, bl.a. porfyri. 

Porfyri är en (medfödd) blodsjukdom som innebär en kemisk förändring i huden vilket gör att den reagerar med solljus, huden blir snabbt sönderbränd och den drabbade lider svårt. Följden av detta är givetvis att man drar sig för att gå ut när det är ljust ute. 

Den sjuke lider även av anemi, vilket medför att huden blir spöklikt blek, ögonen rödkantade och tandköttet drar sig uppåt. 

Samtliga symtom är desamma som flera säger är tecken på vampyrism. En del har till och med gått så långt i sin teori att man hävdar att de drabbade även drack blod för att lindra besvären. I dag finns det dock behandling, men inte bot, för sjukdomen som tack och lov är mycket sällsynt.

http://paranormal.se/topic/upplevbart/vampyr.html

Taget från en sida om vampyrer

Porfyri = Allmän beteckning på ett antal blodsjukdomar som leder till förekomster av järnfria porfyriner i olika delar av kroppen. (Järnporfyriner är livsviktiga för många kroppsprocesser, speciellt andningen). Järnbrist är en medfödd oförmåga hos kroppen att införa järn i porfyrinet för att bilda blodplättar, det sista steget i porfyrinmetabolismen. Järnfria porfyriner lagras i huden, vilken blir elektroniskt stimulerad av ljus. (De sjuka utsänder till och med ljus under ultraviolett bestrålning!) Stimulationen förs vidare till det syre som finns i hudcellerna. Det nu utomordentligt reaktiva syret angriper cellerna, vilket förorsakar sjukliga förändringar och missbildningar i huden. Sjuklingen lär sig snabbt att undvika dagsljus och går utomhus bara nattetid. 

Men om nu järn inte kan komma in i metabolismen direkt, varifrån skall då den sjuke få de livsnödvändiga blodplättarna? Jo, genom att dricka blod! Kroniska bieffekter av denna sjukdom är en krympning av tandköttet, vilket ger ett intryck av stora, framskjutande tänder, raggigt hår och en djurisk natur. Nu kommer dock det intressantaste, under normala förhållanden stannar blodplättarna ungefär 120 dagar i blodet innan de bryts ner. Det enzym som är ansvarigt för detta kallas cytokrom p450. En person som lider av järnbristporfyri borde uppenbarligen vara intresserad av att hålla detta enzym ifrån sig. Vilken substans kan aktivera cytokrom p450 så det bryter ner blodplättarna och avlägsnar dyrbart järn? Jo, vitlök! Det kan nämligen vara dödligt för den sjuke! Låter detta kanske bekant på något vis...

Eftersom ovan nämnda symtom alla är... enligt dem som vet... tecken på vampyrism, så är det inte svårt att förstå varför dessa sjuka människor kan ha tagits för vampyrer.  

http://tordsandell.tripod.com/Vampyrer.htm

 

Systemiska intoleransreaktioner mot tandvårdsmaterial

Ett kliniskt fall finns publicerat 1992 av Downey (4). Han skriver om en kvinna hos vilken cementering av en bro framställd i en palladiumlegering inducerade porfyri. Porfyri är en metabolisk sjukdom som orsakas av brist på ett enzym som krävs för syntes av hem. Hem används förutom till att bilda hemoglobin även till produktion i levern av viktiga avgiftnings- och antioxidant-enzym. Läkare har konstaterat att bl.a. läkemedel och tungmetaller kan utlösa kliniska symptom hos porfyripatienter genom att minska tillgången på fritt hem i levercellerna (5).

I det aktuella fallet fick kvinnan strax efter cementeringen hudutslag, allvarliga magsmärtor, diarré och obehaglig metallsmak. Med tiden tillstötte svullnad av fötter och armar, illamående, viktökning, palpabla lymfkörtlar i nacken, koordinationssvårigheter, minnesförlust, hyperventilation och visuella hallucinationer. Kvinnan blev sjukskriven och så småningom sängbunden. Medicinsk undersökning gav ingenting, men så småningom visade blodtest akut, intermittent porfyri. Vid avlägsnandet av bron försvann nästan genast symptomen.

http://www.tf.nu/artiklar/00-4_symptom_intolerans.shtml

4) Downey D. Porphyria induced by palladium-copper dental prostheses. A clinical report. J Prost Dent 1992;67:5-6.

5) Thunell S. Kvicksilvereffekter på porfyriomsättningen. Amalgamfrågan. Forskningsrådsnämnden 1998.

Från Sydafrika kommer papegojblomman, strelitzia reginae, döpt efter prinsessan Charlotte av Mecklenburg-Strelitz, 1744-1818, som giftes bort med kung Georg III av England. 

Äktenskapet blev långt, 50 år med 15 barn, men inte särskilt lyckat. Kungen ansågs tidvis galen, vilket troligtvis berodde på sjukdomen porfyri.

Röd Päls hos hund 
Det beror på att saliv
och tårvätska innehåller porfyrin, ett ämne som blir rött i solljus. Porfyrin är ett ämne som bildas naturligt då hemoglobin omsätts i kroppen. Om hunden slickar sig mycket, kan detta vara en orsak till  röd päls.

Porfyriner är en grupp av röda färgämnen som normalt finns i blod och urin. När halten av dessa färgämnen ökar över en viss nivå färgas urinen röd. Vid sjukdomen porfyri förekommer höga halter av porfyriner.

 
 

  Copyright © A&A Kohkoinen
Uppdaterad: 2014-10-23